Så kan Vandra långsamt användas i en mening
- En värnpliktig berättar att han blev sparkad av ett befäl för att han kröp för långsamt under en övning.
- Och han gick inte långsamt, han nära nog sprang vägen fram mot staden.
- Häradshövdingen stod lutad över honom för att uppfatta de långsamt framviskade orden och upprepade dem för sin sekreterare.
- långsamt.
- Han började långsamt vakna - han kände att han varit liksom medvetslös en stund - en lång tid en mycket lång tid.
- Den har långsamt tonat bort och försvunnit.
- Du kan vandra långt eller kort.
- Hon höll kroppen stel, ögonen sänkta och gick så långsamt, att man knappt kunde se, att hon rörde sig.
- Hans armar sjönko långsamt ned.
- » Sedan ska vi vandra vägen rakt till sta ' n ».
- – Det kommer att gå extra långsamt nu.
- Det är det säkraste sättet för tjänstemännen att döda en fånge, fast de ha roligare, när de få mörda honom långsamt nere i källaren.
- – Men det måste gå mycket långsamt, säger chefen för USAs soldater, general Petraeus.
- En mörk kontur närmade sig långsamt och vacklande genom dimman.
- Valborg tog åt sig fånget och gick långsamt uppför stallbacken, stannade, då sväran ropade :
- Det är fler som vill vandra i Sverige.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
